Ljudavregn filosoferar: Att behålla motivationen i sitt sparande (del 2)

Jag lyssnade på ett avsnitt av podden Rika Tillsammans häromdagen där dom intervjuade Erik Wennstam (som skrivit boken Du & dina pengar, den enkla vägen till bättre ekonomi) och dom pratade bla om vikten av SMARTA mål.

Smarta står i detta sammanhang för:

S = Specifika mål

M = Mätbara mål

A = Attraktiva mål

R = Realistiska mål
T = Tidssatta mål

A = Aggressiva metoder

(Det sista la Jan Bolmeson till då han tycker att även om man självklart ska vara realistisk när man sätter sina mål så ska inte vara för slapp, man ska svettas lite och anstränga sig lite utöver det vanliga för att komma så långt som möjligt).

Det här med SMARTa mål har jag hört om även i andra sammanhang och det ligger nåt väldigt vettigt i det hela. Att måla upp en tydlig målbild av vad man vill uppnå är ju ett beprövat knep för att ta sig dit man vill. Om man har ett mål att sträva mot vet man vart man är på väg och man kan tänka ut strategier för att ta sig dit. Ju luddigare och odetaljerade målen är desto större risk är det att man förlorar sig nånstans på vägen. Tänk dig att du befinner dig på ena sidan av en stor skog och du vill ta dig till andra sidan. Hur kommer du att ha störst chans att ta dig dit du vill? Genom att bara börja gå lite på måfå och se var du hamnar - eller genom att skaffa dig en karta och rätt utrustning för att överleva i skogen, ta reda på vilka stigar som på kortast tid leder till målet, beräkna hur långt du kan tänkas orka gå per dag och var du ska slå läger för natten innan du ger dig av för att sen följa din plan så gott du kan på din resa genom skogen? (Du kan ju också om du är lat smart låta nån annan fixa karta, utrustning och en plan och sen hänga på och hoppas på att den andra också skulle till just den plats du hade tänkt, men bli inte förvånad om du råkar hamna i helt fel ände av skogen och istället för den lilla mysiga stugan du tänkt bo i finner ett pepparkakshus med en gammal häxa som kikar ut bakom gardinerna av sockerpasta medans hon olycksbådande skrockar för sig själv...och vad fasiken ville jag ha sagt med det? Nu är det illa alltså, när jag inte själv fattar mina egna metaforer...men jag tror jag ville säga att du ska gå din egen väg, göra din egen plan och göra jobbet även om det är kämpigt...typ...äh vi gör så här, du låtsats att jag nyss sa något väldigt smart och tänkvärt, och så pratar vi aldrig om det här igen.)

Om du bara tänker ”jag ska bli rik” men inte har varken definierat vad ”rik” innebär för just dig, eller har utformat en plan för att uppnå målet är sannolikheten inte speciellt stor att du kommer sitta där om tio år och känna ”fan va rik jag är alltså” utan det är troligare att du kommer att befinna dig ungefär i samma situation som du gör just nu. Om du däremot tex tänker att ”om fem år ska jag ha 200 000 på mitt iskkonto och jag ska uppnå det målet genom att spara och investera si eller så mycket i månaden, investera alla extrainkomster jag får (som tex födelsedagspengar, pengar för försäljning av gamla grejer eller det som blir över av bankrånet när du betalt din bookie) och hitta tio sparknep i vardagen som gör att jag kan pytsa in några hundra mer på iskkontot varje månad", så kommer du med största rimlighet att uppnå ditt mål, eller åtminstone va betydligt närmare än i första exemplet.

Att ha ett tydligt mål (och att måla upp framför sig hur det kommer att vara och kännas när man väl kommer dit) får en förhoppningsvis också att orka kämpa sig igenom dom jobbiga och dåliga dagarna när det annars hade varit lätt att ge upp eller dras ner i ångesten och känna att man inte orkar mer (ja jobbet, jag tänker på dig).

Det verkar ju vara en hel del ekonomibloggare (och läsare) som strävar efter FIRE, och det om något är ju ett tydligt mål som kan få en att orka fortsätta kämpa när jobbet suger musten ur en eller fortsätta oslösa sina pengar när grannarna kommer hem med sin nya 75 tums smartTV som inte bara kan spela in program och spela upp Youtubevideos utan även laga middag, gå ut med hunden och agera parterapeut (med sin sensuella kvinnliga robotröst) och du känner att ditt liv skulle bli såå mycket bättre om du också hade en sån. Jag själv är tex i en svacka just nu där jag känner att jag bara vill säga upp mig från jobbet (pga några försämringar efter sommaren) och jag målar upp det ena scenariot efter det andra vad jag skulle kunna göra istället (trots att jag inte alls är säker på att det är några bra alternativ just nu) bara för att jag vill fly, och ärligt talat är det bara tanken på dom möjligheter jag kommer att ha i framtiden om jag stannar och fortsätter dra in pengar (dvs mitt mål) som får mig att stå ut just nu och fortsätta kämpa. Jag försöker fixera vid målet så jag inte tar förhastade beslut i panik som jag kommer ångra senare (vi får se hur jag lyckas med det hela, min hjärna kan få för sig både det ena och det andra när jobbångesten sätter in).

Men bara för att man är intresserad av ekonomi och att spara så betyder ju inte det att man måste sträva efter FIRE, man kan ju spara av helt andra orsaker - det är alltid fantastiskt att ha en rejäl buffert och ett långsiktigt sparande för att se till att sitt framtida jag får så bra förutsättningar som möjligt.

Det där med ens framtida jag har jag förresten läst en del om - dom som kan visualisera sitt framtida jag framför sig och känna empati för henne/honom har mycket lättare att spara och göra kloka val som gynnar en i framtiden. Om man har svårt att se sitt framtida jag framför sig som en riktigt person lägger man inte gärna sina surt förvärvade slantar på människan (vem vet liksom vad den haggan får för sig med dina pengar) utan tenderar att leva mer i nuet och låta pengarna rulla här och nu. (Jag menar, om det är utmanande att spara en liten chokladkaka i en vecka istället för att äta upp den på studs, hur svårt ska det då inte vara att lägga undan en massa pengar för att använda om 20 år som du hade kunnat få nåt kul för idag?)

Så den där ryska appen Faceapp där du bla kan se hur du (kanske) kommer se ut som gammal kanske inte är så tokig när allt kommer omkring (trots larm om säkerhetsrisken i att låta dina bilder på dig som gammal eller i skägg laddas upp i det ryska ”molnet”). Man kanske borde skriva ut en bild på sig själv som gammal och sätta upp på väggen för att varje morgon titta på den, stryka den gamla rynkiga kinden och säga ”jag ska nog se till att du får det bra lilla tanten, lita på mig...”. (Och bara för att förtydliga här, det var alltså den rynkiga kinden på bilden jag syftade på, inte min nuvarande kind. Visserligen är jag drygt fyrtio men så illa är det inte än...).

Nåt som också kan få en att hålla uppe motivationen är att prata med nån i samma situation så man kan peppa varandra. Nu är det ju inte alla som har turen att ha en partner som har samma ekonomiska mål som en själv eller en vän som också fattat det här med sparande och som man kan prata ekonomi med. Men vi lever i en era då likasinnade bara är en knapptryckning bort. Internet är fantastiskt när man vill träffa folk som tänker eller känner som en själv, bara man vet var man ska leta, och det vet ju du då du ju uppenbarligen i alla fall läser bloggar om ekonomi. Så skriv om dina tankar och funderingar i kommentarsfälten (i den här eller nån annan blogg) eller släng iväg ett mail till undertecknad om du vill ha nån att prata ekonomi, sparande och framtidsdrömmar med.

Vad anser du om saken?