Nu trycker jag på paus...

Jag har bestämt mig för att ta en paus med bloggen på obestämd tid då inspirationen och orken inte varit på topp på sistone. Det brukar vara så för mig, jag känner mig jättepepp att skriva/skapa under en period och sen plötsligt försvinner både ork och lust likt Greta Thunbers glada humör när hon ser Trumps fula tryne passera förbi. Kanske får jag nåt ryck och skriver ihop ett antal inlägg nån gång i framtiden om jag känner inspirationen flöda, men jag lovar inget.

Tack alla som läst bloggen och speciellt ni som tagit er tid att kommentera inläggen - sånt gör en alltid glad. Det har varit riktigt skoj att få skriva ner sina tankar om sparande, ekonomi och pengar och få dela dom med er som läst bloggen.

All kärlek till er ekonominördar där ute - May the dough be with you!

Att välja rätt mobil

Mobilen. Det är lustigt hur nåt som inte ens fanns för 30 år sen när jag var tretton kan anses vara otänkbart att vara utan av min trettonåring. Och mig själv med vad det anbelangar. Eller det är väl snarare smartphonen (till skillnad från dom gamla mobilerna) som man är så totalt beroende av, med alla dess appar som låter dig logga in på banken, identifiera dig själv, överföra pengar när du köper nåt begagnat i din lokala facebookgrupp och hundra andra mer eller mindre nödvändiga funktioner som du behöver för att leva något så när smidigt i dagens samhälle. Bara detta att kunna ringa sin son och fråga vad han är eftersom han inte kom hem direkt efter fotbollsträningen som vi hade sagt istället för att vanka omkring som en osalig ande och kika ut genom köksfönstret varannan minut för att se om han kommer där cyklandes (ja jag kanske är en smula orolig av mig och borde ta livet lite mer med en klackspark, men nä, jag får rysningar av folk som är överdrivet glättiga och bekymmersfria så det där med att gå runt som ett solsken och sprida glädje är tyvärr inget för mig) är ju guld värt, jag fattar ärligt talat inte hur föräldrar förr i tiden stod ut.

Tom i skolan är man körd om man inte har nån mobil, sonen berättade tex häromveckan att dom hade fått i uppgift att googla fram svar på frågor med sin mobil under en lektion, nåt som han förövrigt plågades oerhört av då hans Huawei var inlämnad på Elgiganten för att fixas då den bla led av ghosting (när en sida liksom fastnar i skärmen och när man går därifrån till en ny app/sida så ser man båda sidorna ligga på varann som vore dom i färd med nånting väldigt snuskigt för dom liksom smälter ihop och två blir en...hm, det där var det nog ingen som förstod, men man kan säkert googla ghosting för en bättre förklaring om man är intresserad av konstiga fel som mobiler kan råka ut för) och han var tvungen att använda sin gamla skruttiga Iphone 5s som är såå liten och såå seg att man kan dunka huvudet i väggen för mindre.

Hur det gick med Huawei:n? Jo vi lämnade in den som sagt på Elgiganten och sa att det vi hade gjort själv var att fabriksåterställa den men problemet med ghostingen blev inte bättre av det, så nu lämnade vi in den och hoppades att garantin skulle ta hand om problemet. Säljaren som tog emot mobilen på Elgiganten sa att eftersom problemet inte blev bättre av en fabriksåterställning så borde det vara hårdvaran det var fel på och inte mjukvaran som vi hade trott. Så han skickade in den och vi väntade nervöst en vecka på besked om huruvida felet skulle gå på garantin eller om vi skulle få betala en serviceavgift på femhundra spänn utan att dom gjorde ett dyft med telefonen. Sju dagar senare fick vi meddelande om att mobilen kunde hämtas och hurra – det gick på garantin. Vad dom hade gjort med den? Bytt skärm? Öppnat och fixat nån komponent? Gett oss en ny? Nix, dom hade fabriksåterställt den. Halleluja, precis det vi gjort utan att det blev bättre, tacka gud för kunniga servicetekniker! Nåja, för att vara rättvis hade dom faktiskt uppdaterat den med. Om den funkar som den ska nu? Jag vet faktiskt inte, sonen sålde den till sin mormor och jag har inte hunnit prata med henne om telefonen än, men hon har i alla fall inte sagt att den inte funkar som den ska (vilket i och för sig kan bero på att hon inte lärt sig använda den riktigt än men ändå).

(Uppdatering ett par dagar senare; jo nog är ghostingen kvar, det hjälpte tydligen inte för serviceteknikerna att göra samma sak som jag gjort *duh*. Som tur är är min kära mor inte lika känslig för problemet som tonårssonen, så hon avvaktar lite med att lämna in den igen för att se om hon besväras av det eller inte).

Anledningen till att sonen sålde sin ”Huawei mate 20 lite” som han (med hjälp av julklappspengar och sparpengar) köpte i julas och var så nöjd med vid köpet är att han sedan dess hunnit ”inse” att Iphones är såå mycket bättre än Androidtelefoner, bla för att dom är så smooth i sina övergångar och rörelser (nåt som jag inte ens skulle tänka på, än mindre betala dyra pengar för) och en drös andra mindre grejer som tydligen är superviktiga för en tonåring. Sen att det enligt sonen är lika med socialt självmord att ha en Android i skolan och att folk med andra mobiler än dom senaste Iphonemodellerna blir mer eller mindre trakasserade har inte så stor betydelse för även om det var tvärtom skulle han hellre vilja ha en Iphone enligt egen utsago...men jag undrar jag...det är ju hemskt att det ska vara en sån statussymbol med Iphones att man blir typ mobbad om man inte har en sån, är det bara här där vi bor eller är det så bland andra ungdomar och skolor med tro?

Men sonen har i alla fall löst ”problemet” genom att sälja sin gamla mobil, blinka lite med ögonfransarna åt mormor och morfar och på det sättet få ett litet ekonomiskt bidrag samt ”offrat” kommande julklappspengar/julklappar genom att få pengar i förskott av familj och släkt lyckats skrapa ihop så pass mycket pengar att han nu kunnat köpa en Iphone XR på Swappie (det var han själv som ville köpa begagnat istället för nytt så det kändes ju bra i alla fall), vilket ändå var mer än dubbelt så dyrt som Huawei:en trots att dom enligt min uppfattning är rätt likvärdiga. Då sonen inte önskat sig annat än pengar i både julklapp och födelsedag ända sedan han var liten och sparat det mesta på banken så hade han kunnat köpa Iphonen direkt med sina sparpengar om han hade velat, men nej, sparpengarna vill han inte nalla på i onödan inte, och jag förstår precis hur han känner. Man kan väl säga att äpplet inte föll långt ifrån trädet när det gäller den frågan.

När det gäller mobiler finns det en uppsjö val att göra, allt ifrån vilka funktioner man tycker är relevanta till hur mycket mobilen får kosta. Det finns billiga varianter som uppfyller enklare behov och det finns asdyra mobiler med toppkameror (och nu är det inte längre bara en kamera utan flera stycken som stirrar på dig likt spindelögon bak på mobilen), stora skärmar och en massa specifikationer. Hur sjutton ska man göra för att inte köpa en för dyr (dvs betala för en massa funktioner som man ändå inte använder) utan se till att man kammar hem en telefon som uppfyller ens behov till det billigaste priset? Det gäller att verkligen tänka igenom vad man tycker är viktigt och sätta sig in i vad saker som ram-minne, processor och megapixlar egentligen betyder. Själv har jag en Huawei P10 lite som räcker alldeles utmärkt för mina behov och kostade drygt 2000 när jag köpte den, men nu har ju Huawei hamnat rejält i blåsväder så vad nästa mobilinköp blir när den här ger upp har jag ingen aning om.

Även när det gäller vilket abonnemang man ska ha finns det en hel del att välja på. Själv gillar jag att köpa min mobil kontant och sen ha ett billigt abonnemang istället för att binda upp mig på en maffig månadskostnad som i slutändan kommer att bli ett mycket dyrare alternativ, vilket många gör för att kunna finansiera dyrare mobiler som dom kanske inte hade köpt om dom hade varit tvungen att betala hela summan på en gång. Tom barn och ungdomar har telefoner med tillhörande abonnemang som måste betalas vare sig telefonen är kaputt och utbytt mot en annan eller fungerar som den ska. Det måste vara jäkligt trist alltså att betala för en mobil i två år om mobilen bara tex håller i ett och ett halvt...nä, nån sån risk vill jag inte utsätta mig för – har jag inte råd att betala mobilen kontant har jag helt enkelt inte råd med den. Punkt.

Jag surfade runt lite snabbt på nätet och det verkar som att 5-600 är en ganska vanlig summa att betala i månaden för en ny mobil samt abonnemang, och att man förbinder sig att betala detta i 24 månader.

Hittade tex detta exempel:

Iphone 8 64 gb för 529 kr i månaden. Man skulle betala i 24 månader. Det blir: 529x24 = 12 696 kr

Sen sökte jag på vad en Iphone 8 kostar kontant och hittade en för 5790 kr. Lägg sen på en kostnad på 100 kr i månaden för ett abonnemang hos Vimla så får vi 5790 + 2400 = 8190 kr.

Skillnad: 12 696 – 8190 = 4506 kr

Det är ganska mycket pengar det, för samma telefon. Sen beror det ju lite på hur mycket surf och så man vill ha när det gäller abonnemanget men det som kostar en hundring i månaden hos Vimla räcker för mig i alla fall.

Så, vad vill jag ha sagt med allt detta? Jo:

- Betala inte för mer prestanda än du använder.

- Betala kontant.

- Välj det mest fördelaktiga abonnemanget.

Om du känner dig sugen på Vimla får du gärna använda min tipslänk, så får både du och jag 10 kr i rabatt på den där hundringen varje månad.

Har du några tankar och funderingar kring det här med mobiler?

Billiga nöjen

Middagar på lyxiga restauranger, dyra utekvällar, resor till främmande platser eller bli rånad av ett gäng tonårspojkar på stan i all ära, men ibland är det soft att göra nåt trevligt som inte kostar så mycket pengar.

Här kommer en liten lista på saker jag uppskattar här i livet:

- Skogspromenader

Åh jag älskar skogen. Lugnet som infinner sig när man har träd runtomkring sig som sakta viskar i vinden eller när man kommer fram till en glänta vid en sjö och man sätter sig och tittar ut över det stilla vattnet. Helst vill jag vara själv när jag är ute på mina skogspromenader och bara insupa lugnet och känna hur stressen rinner av mig. Jag hjärta allemansrätten!

- Seriekväll

Jag är en serienörd. Älskar att slå mig ner i soffan med sambon och plöja några avsnitt av favoritserien för stunden. Om man har tex Netflix kostar det ju en slant i månaden, men tittar man ofta på filmer och serier så kan det vara väl använda pengar. Och snyltar man Netflix på sina föräldrar som jag gör, då är det i sanning ett billigt nöje.

- Läsa Fanfic

Att läsa är också en av mina favoritsysselsättningar, och en sorts litteratur jag gillar är Fan Fiction. Det är när fans till tex tv-serier, böcker eller tv-spel skriver egna berättelser med utgångspunkt i historien och karaktärerna. Man kan hitta allt från korta berättelser på en sida till långa noveller eller näst intill romaner. Mycket är rätt kasst men ibland får man tag på riktiga guldkorn, det finns så mycket talang där ute så man kan bli lycklig för mindre. Gratis är det i alla fall, och det är ju soft. En stor sida med massor av olika fanfics från en rad olika genrer är Fanfiction.net, det mesta är på engelska med det finns tom en handfull svenska bidrag (har dock inte läst nån av dom).

- Kolla på Tedtalks

Gillar man att lyssna på när folk berättar om intressanta saker kan man med fördel kolla in Ted talks, som är en suverän källa för inspirerande klipp.

- Lägga pussel

Att lägga pussel är rätt rogivande tycker jag. Man kan också lägga pussel tillsammans med nån annan och sitta där och småprata och filosofera om livet. Om man som vi inte har plats att ha ett pussel liggande hela tiden kan man skaffa sig en pusselmatta, vilket är en filtduk man har under pusslet och när man tröttnat för stunden är det bara att rulla ihop duken för att sen rulla ut den igen när andan faller på. Nya pussel är ganska dyra, men vi brukar köpa våra på loppis för en 20-30 kr. Omöjliga pussel med stora fält i liknande färger och dylikt går bort för mig, jag och sambon gillar pussel med tecknade motiv, speciellt såna här:

Har du några ”billiga nöjen” att dela med dig av, eller kanske nåt intressant Ted talk?