Om mig


Jag antar att det är på sin plats att skriva lite om sig själv i en sån här blögg, så du får nån slags uppfattning om vad det är för en galning som sitter på andra sidan datorn. (Såg du hur snyggt jag formulerade mig där, som om det faktiskt är du som vinner nåt på det hela och inte bara jag som tycker om att babbla om mig själv?)

Jag är en frihetsälskande människa av kvinnligt kön som passerade 40 för några år sen. Jag har jobbat deltid hela mitt liv inom ett kvinnodominerat yrke och har alltså varit låginkomsttagare hela min karriär. Det har varit mitt eget val, då jag alltid har prioriterat frihet framför att jobba mer och därmed inte heller tjänat speciellt mycket pengar. 

När jag flyttade hemifrån i 19-årsåldern hade jag inte många kronor på kontot eller nåt speciellt kunnande om ekonomi och sparande, men jag hankade mig fram så gott det gick och lyckades alltid få socialbidraget (var arbetslös en period precis när jag flyttat hemifrån, vilket bla innebar väldigt meningsfulla kurser på arbetsförmedlingen där jag fick sitta framför en dator för att lära mig Word, vilket jag redan kunde), csn (jag älskade att plugga och har pluggat både strökurser, sommarkurser, gått en utbildning och läst på komvux en senare period i livet, vilket innebär lyckliga minnen och en stor fet månadskostnad med hälsning från csn) och lönen (som var riktigt usel i början men som jag i alla fall jobbat upp lite under åren, bla genom att ligga med chefen (nej för sjutton skämtar bara, inte ville hon ligga med mig inte)) att räcka månaden ut då jag alltid varit relativt sparsam av mig och inte krävt en massa lyx för att gå runt (för mig har lyx alltid varit saker som att gå hem kl 14 när dom andra jobbar till 17, sätta mig på balkongen med ett kopp te och en spännande bok från biblioteket och bara känna lugnet inombords, inte slava 40 timmar i veckan för att ha råd att köpa den dyraste mobilen eller för att kunna få ett lånelöfte från banken på en villa med en massa rum som jag ändå inte kommer använda till annat än att förvara en massa saker i som jag glömt bort varför jag köpte från första början).




Sparandet under den här tiden var rätt obefintligt, det kunde väl hända att jag stramade till utgifterna en kortare period för att kunna köpa en specifik pryl eller resa, men nåt långsiktigt sparande var det inte tal om, och fonder och aktier kändes lika främmande och avlägset som Trumps empati för dom utsatta.

Men för fem år sen ungefär så hände det tre saker någorlunda samtidigt som skulle förändra mitt liv; jag gick upp i arbetstid (från 25 t/v till 30 t/v), jag flyttade till en mindre och billigare hyreslägenhet och, å det här var det viktigaste, jag läste en bok. Ja, det är faktiskt sant hur klyschigt det än kan låta – rätt bok kan förändra ditt liv. Det var boken ”Så vinner du också på nätcasino – 10 vattensäkra tips” av Inge Sundh. Nä det var det förstås inte, förvisso kan ditt liv förändras rejält av nätcasinon (jag menar att gå från ett hyggligt liv till skulder upp över öronen, ångest och möte med kommunens skuldrådgivning kan vara rätt livsomvälvande) men boken jag av en slump hittade på en Pocket Shop på Stockholms central när jag ville ha nåt att läsa på en tågresa jag hade framför mig hette ”Så här kan alla svenskar bli miljonärer” av Per H Börjesson.

Det är en bok med grundläggande fakta om hur ett inte alltför betungande sparande i aktier eller fonder kan göra dig till miljonär efter ett antal år tack vare lite sparsamhet, ett långsiktigt tänk och ränta-på-räntaeffekten. Jag har läst flera såna böcker sedan dess och dom är rätt likvärdiga, denna var inte spektakulär eller märkvärdig på nåt sätt, men den fick mig att förstå nåt jag inte förstått tidigare – även lilla jag, med liten lön och noll koll på börsen, kan starta upp ett sparande och investerande som i slutändan troligtvis kommer att resultera i mer pengar än jag nånsin kunnat drömma om. Det enda jag behöver göra är att dra ner på onödig konsumtion, spara en del av lönen direkt när jag får den precis som man betalar vilken annan räkning som helst och investera dom pengarna i billiga indexfonder som jag inte rör på minst 10 år. Och att jag samtidigt som jag fick den insikten gått upp lite i vikt lön och flyttat till ett billigare boende gjorde att jag kunde spara dom pengar jag tjänade på det istället för att låta dom obemärkt slinka genom fingrarna och resultera i en massa prylar som fem år senare antagligen bara skulle ligga och samla damm i nån kartong i förrådet.

När jag under de senaste åren sett mitt isk-konto växa månad efter månad har en plan tagit form i mitt inre. I korthet går den ut på att spara ihop så pass mycket pengar att jag inte längre behöver vara en löneslav utan kan fylla mina dagar på det sätt jag själv vill, vare sig det ger nån inkomst eller inte. Alltså det som jag på sistone har lärt mig går under benämningen FIRE (Financial independence, retire early) och som oftast brukar innebära att nån högavlönad stor-spenderare inser att man kan leva ett lika gött liv utan att slösa, bara man prioriterar vad man lägger sina pengar på och istället sparar en stor del av lönen (ofta över 50%) i ett antal år för att bygga sig en pengamaskin som täcker alla kostnader man har och som gör att man kan sluta jobba, alternativt kan jobba med precis det man vill utan att tänka på nån eventuell lön.

Då jag är låginkomsttagare och inte har några planer på att jobba heltid kommer det givetvis att ta sin tid att uppnå detta, men varje år jag kan slajsa av från den ålder jag i annat fall skulle gå i pension (man vill gärna tänka 65, men regeringen jobbar ju hårt nu för att höja pensionsåldern och den lär väl bli närmare 70 för 40-åringar som jag) är guld värd för mig och så värd att kämpa för. Så här har jag i praktiken känt ända sen den dagen jag fick mitt första jobb, men det är inte förrän nu på senare år som jag faktiskt har insett att det är mer än en avlägsen dröm som endast kan uppnås genom en maffig lottovinst utan att jag faktiskt kan påverka det själv genom hur jag lever och vilka val jag gör. Så istället för att uppgivet tänka att jag kommer få jobba till 70 och sen leva som fattigpensionär (för let’s face it, att jobba deltid hela livet är inte direkt grunden för en hög pension) tar jag mitt öde i mina egna händer – jag tänker fortsätta jobba deltid (för det är så jävla skönt rent ut sagt), jag tänker gå i pension före staten ger klartecken och jag tänker ha helt ok med pengar under dom sista ljuva åren. Hur f-n tänker du göra det, kanske du undrar lite försynt samtidigt som du gör en snurrande rörelse med pekfingret mot tinningen? Ja, läs bloggen så ska förhoppningsvis molnen skingra sig och sanningen uppenbara sig i eldskrift över himlen (å där spårade jag ur igen, men jag har sökt för problemet och fått diagnosen OASEST (oförmågan att skriva en seriös text) vilket tydligen är medfött och inte går att behandla så det är inte så mycket jag kan göra åt saken tyvärr).



Varför har jag då startat en blogg i ämnet? Jo du vet när man upptäckt nåt som känns liksom stort och mäktigt och förändrar ens liv och man får den där förhatliga lusten att sprida detta budskap till alla runtomkring ty om jag sett ljuset så måste det även skina för alla andra, för vem vill liksom inte ta del av min oerhörda visdom och insikt, om och om igen? Jo jag ska tala om vem runtomkring en som vill bli upplyst som vore jag en missionär som åkt till mörkaste Afrika och nu ska frälsa alla stackars människor som inte har insett sin egen lycka än – ingen. Ingen vill höra mig oombedd mässa om onödig konsumtion, isk-konton, indexfonder och min egen förträfflighet. Så därför skriver jag ner det i en blogg istället, och så kan du som faktiskt har nåt slags intresse av det jag säger och kanske tom själv vill förändra ditt liv läsa bloggen och alla andra kan låta bli.


5 kommentarer:

  1. Kul och bra presentation. Jag har en lindrigare släng av " OASEST (oförmågan att skriva en seriös text) vilket tydligen är medfött och inte går att behandla så det är inte så mycket jag kan göra åt saken tyvärr)." Den går att behandla men personligheten blir mycket mer slätstruken och därmed färgkodad som beige framtoning på beige bakgrund. Med andra ord - leve OASEST.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja den kanske går att medicinera, men beige framtoning på beige bakgrund lät ju inte jättespännande precis, så jag tror jag skippar dom pillren :-P

      Radera
  2. Hej! Rolig presentation, jag ser fram emot att läsa resten av inläggen och framtida inlägg. Vill också lämna en vänlig kommentar om att radavstånd gör dina inlägg mycket enklare att läsa. Mvh/ hon som ser dåligt! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar :-)

      Vad gäller radavståndet så har jag använt mig av nån standard-inställning på bloggen och jag har tyvärr inte koll än på hur jag tex ändrar radavståndet.

      Radera
  3. Går i dina tankar. Två frågor jag alltid ställer mig är: Går det att investera i aktier/fonder "etiskt"? Hur tänker du kring det? Om du förstår min fråga. Och: Har du någon oro kring att aktie/fondmarknaden kommer gå åt skogen för mycket innan vi (är i din ålder) går i pension?

    SvaraRadera