Jag antar att det är på sin plats att skriva lite om sig själv i
en sån här blögg, så du får nån slags uppfattning om vad det är
för en galning som sitter på andra sidan datorn. (Såg du hur
snyggt jag formulerade mig där, som om det faktiskt är du som
vinner nåt på det hela och inte bara jag som tycker om att babbla
om mig själv?)
Jag är en frihetsälskande människa av kvinnligt kön som passerade
40 för några år sen. Jag har jobbat deltid hela mitt liv inom ett
kvinnodominerat yrke och har alltså varit låginkomsttagare hela min
karriär. Det har varit mitt eget val, då jag alltid har prioriterat
frihet framför att jobba mer och därmed inte heller tjänat
speciellt mycket pengar.
När jag flyttade hemifrån i 19-årsåldern
hade jag inte många kronor på kontot eller nåt speciellt kunnande
om ekonomi och sparande, men jag hankade mig fram så gott det gick
och lyckades alltid få socialbidraget (var arbetslös en period precis
när jag flyttat hemifrån, vilket bla innebar väldigt meningsfulla
kurser på arbetsförmedlingen där jag fick sitta framför en dator
för att lära mig Word, vilket jag redan kunde), csn (jag älskade
att plugga och har pluggat både strökurser, sommarkurser, gått en
utbildning och läst på komvux en senare period i livet, vilket
innebär lyckliga minnen och en stor fet månadskostnad med hälsning
från csn) och lönen (som var riktigt usel i början men som jag i
alla fall jobbat upp lite under åren, bla genom att ligga med chefen
(nej för sjutton skämtar bara, inte ville hon ligga med mig inte))
att räcka månaden ut då jag alltid varit relativt sparsam av mig
och inte krävt en massa lyx för att gå runt (för mig har lyx
alltid varit saker som att gå hem kl 14 när dom andra jobbar till
17, sätta mig på balkongen med ett kopp te och en spännande bok
från biblioteket och bara känna lugnet inombords, inte slava
40 timmar i veckan för att ha råd att köpa den dyraste mobilen
eller för att kunna få ett lånelöfte från banken på en villa
med en massa rum som jag ändå inte kommer använda till annat än
att förvara en massa saker i som jag glömt bort varför jag köpte
från första början).
Sparandet under den här tiden var rätt obefintligt, det kunde väl
hända att jag stramade till utgifterna en kortare period för att
kunna köpa en specifik pryl eller resa, men nåt långsiktigt
sparande var det inte tal om, och fonder och aktier kändes lika
främmande och avlägset som Trumps empati för dom utsatta.
Men för fem år sen ungefär så hände det tre saker någorlunda
samtidigt som skulle förändra mitt liv; jag gick upp i arbetstid
(från 25 t/v till 30 t/v), jag flyttade till en mindre och billigare
hyreslägenhet och, å det här var det viktigaste, jag läste en
bok. Ja, det är faktiskt sant hur klyschigt det än kan låta –
rätt bok kan förändra ditt liv. Det var boken ”Så vinner du
också på nätcasino – 10 vattensäkra tips” av Inge Sundh. Nä
det var det förstås inte, förvisso kan ditt liv förändras rejält
av nätcasinon (jag menar att gå från ett hyggligt liv till skulder
upp över öronen, ångest och möte med kommunens skuldrådgivning
kan vara rätt livsomvälvande) men boken jag av en slump hittade på
en Pocket Shop på Stockholms central när jag ville ha nåt att läsa
på en tågresa jag hade framför mig hette ”Så här kan alla svenskar bli miljonärer” av Per H Börjesson.
Det är en bok med grundläggande fakta om hur ett inte alltför
betungande sparande i aktier eller fonder kan göra dig till miljonär
efter ett antal år tack vare lite sparsamhet, ett långsiktigt tänk
och ränta-på-räntaeffekten. Jag har läst flera såna böcker
sedan dess och dom är rätt likvärdiga, denna var inte spektakulär
eller märkvärdig på nåt sätt, men den fick mig att förstå nåt
jag inte förstått tidigare – även lilla jag, med liten lön och
noll koll på börsen, kan starta upp ett sparande och investerande
som i slutändan troligtvis kommer att resultera i mer pengar än jag
nånsin kunnat drömma om. Det enda jag behöver göra är att dra
ner på onödig konsumtion, spara en del av lönen direkt när jag
får den precis som man betalar vilken annan räkning som helst och
investera dom pengarna i billiga indexfonder som jag inte rör på
minst 10 år. Och att jag samtidigt som jag fick den insikten gått
upp lite i vikt lön och flyttat till ett billigare
boende gjorde att jag kunde spara dom pengar jag tjänade på det
istället för att låta dom obemärkt slinka genom fingrarna och
resultera i en massa prylar som fem år senare antagligen bara skulle
ligga och samla damm i nån kartong i förrådet.
När jag under de senaste åren sett mitt isk-konto växa månad
efter månad har en plan tagit form i mitt inre. I korthet går den
ut på att spara ihop så pass mycket pengar att jag inte längre
behöver vara en löneslav utan kan fylla mina dagar på det sätt
jag själv vill, vare sig det ger nån inkomst eller inte. Alltså
det som jag på sistone har lärt mig går under benämningen FIRE
(Financial independence, retire early) och som oftast brukar innebära
att nån högavlönad stor-spenderare inser att man kan leva ett lika
gött liv utan att slösa, bara man prioriterar vad man lägger sina
pengar på och istället sparar en stor del av lönen (ofta över
50%) i ett antal år för att bygga sig en pengamaskin som täcker
alla kostnader man har och som gör att man kan sluta jobba,
alternativt kan jobba med precis det man vill utan att tänka på nån
eventuell lön.
Då jag är låginkomsttagare och inte har några planer på att
jobba heltid kommer det givetvis att ta sin tid att uppnå detta, men
varje år jag kan slajsa av från den ålder jag i annat fall skulle
gå i pension (man vill gärna tänka 65, men regeringen jobbar ju
hårt nu för att höja pensionsåldern och den lär väl bli närmare
70 för 40-åringar som jag) är guld värd för mig och så värd
att kämpa för. Så här har jag i praktiken känt ända sen den
dagen jag fick mitt första jobb, men det är inte förrän nu på
senare år som jag faktiskt har insett att det är mer än en
avlägsen dröm som endast kan uppnås genom en maffig lottovinst
utan att jag faktiskt kan påverka det själv genom hur jag lever och
vilka val jag gör. Så istället för att uppgivet tänka att jag
kommer få jobba till 70 och sen leva som fattigpensionär (för
let’s face it, att jobba deltid hela livet är inte direkt grunden
för en hög pension) tar jag mitt öde i mina egna händer – jag
tänker fortsätta jobba deltid (för det är så jävla skönt rent
ut sagt), jag tänker gå i pension före staten ger klartecken och
jag tänker ha helt ok med pengar under dom sista ljuva åren. Hur
f-n tänker du göra det, kanske du undrar lite försynt samtidigt
som du gör en snurrande rörelse med pekfingret mot tinningen? Ja,
läs bloggen så ska förhoppningsvis molnen skingra sig och
sanningen uppenbara sig i eldskrift över himlen (å där spårade
jag ur igen, men jag har sökt för problemet och fått diagnosen
OASEST (oförmågan att skriva en seriös text) vilket tydligen är
medfött och inte går att behandla så det är inte så mycket jag
kan göra åt saken tyvärr).
Varför har jag då startat en blogg i ämnet? Jo du vet när man
upptäckt nåt som känns liksom stort och mäktigt och förändrar
ens liv och man får den där förhatliga lusten att sprida detta
budskap till alla runtomkring ty om jag sett ljuset så måste det
även skina för alla andra, för vem vill liksom inte ta del av min
oerhörda visdom och insikt, om och om igen? Jo jag ska tala om vem
runtomkring en som vill bli upplyst som vore jag en missionär som
åkt till mörkaste Afrika och nu ska frälsa alla stackars människor
som inte har insett sin egen lycka än – ingen. Ingen vill höra
mig oombedd mässa om onödig konsumtion, isk-konton, indexfonder och
min egen förträfflighet. Så därför skriver jag ner det i en
blogg istället, och så kan du som faktiskt har nåt slags intresse
av det jag säger och kanske tom själv vill förändra ditt liv läsa
bloggen och alla andra kan låta bli.
Kul och bra presentation. Jag har en lindrigare släng av " OASEST (oförmågan att skriva en seriös text) vilket tydligen är medfött och inte går att behandla så det är inte så mycket jag kan göra åt saken tyvärr)." Den går att behandla men personligheten blir mycket mer slätstruken och därmed färgkodad som beige framtoning på beige bakgrund. Med andra ord - leve OASEST.
SvaraRaderaHaha, ja den kanske går att medicinera, men beige framtoning på beige bakgrund lät ju inte jättespännande precis, så jag tror jag skippar dom pillren :-P
RaderaHej! Rolig presentation, jag ser fram emot att läsa resten av inläggen och framtida inlägg. Vill också lämna en vänlig kommentar om att radavstånd gör dina inlägg mycket enklare att läsa. Mvh/ hon som ser dåligt! =)
SvaraRaderaTack för din kommentar :-)
RaderaVad gäller radavståndet så har jag använt mig av nån standard-inställning på bloggen och jag har tyvärr inte koll än på hur jag tex ändrar radavståndet.
Går i dina tankar. Två frågor jag alltid ställer mig är: Går det att investera i aktier/fonder "etiskt"? Hur tänker du kring det? Om du förstår min fråga. Och: Har du någon oro kring att aktie/fondmarknaden kommer gå åt skogen för mycket innan vi (är i din ålder) går i pension?
SvaraRadera