Det är tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna:
- Säga upp dig på jobbet utan att ha fixat ett
nytt först
(för let’s face it, det blev ju rätt dålig stämning efter den där gången när du fick en dick-pic i ett sms från en kollega och du skrev ut bilden, förstorade upp den, satte upp den i fikarummet med texten ”Jag fick en dick-pic från Jörgen men jag var tvungen att förstora upp den 20 gånger för att överhuvudtaget se vad den föreställde”), eller
(för let’s face it, det blev ju rätt dålig stämning efter den där gången när du fick en dick-pic i ett sms från en kollega och du skrev ut bilden, förstorade upp den, satte upp den i fikarummet med texten ”Jag fick en dick-pic från Jörgen men jag var tvungen att förstora upp den 20 gånger för att överhuvudtaget se vad den föreställde”), eller
- Skilja dig
(för let’s face it, din partner verkar mer intresserad av Instagram än av dig och ändå har hen inte lajkat en enda bild du lagt upp på sistone, inte ens den där bilden där du låg på en filt på en äng med sju kattungar som tassade omkring över hela din kropp och den har tom Kronprinsessan lajkat), eller
(för let’s face it, din partner verkar mer intresserad av Instagram än av dig och ändå har hen inte lajkat en enda bild du lagt upp på sistone, inte ens den där bilden där du låg på en filt på en äng med sju kattungar som tassade omkring över hela din kropp och den har tom Kronprinsessan lajkat), eller
- Klara en sjukskrivning utan allvarliga ekonomiska
men
(för let’s face it, så här i efterhand kanske det inte var så smart att gosa med en massa kattungar när du är extremt allergisk), eller
(för let’s face it, så här i efterhand kanske det inte var så smart att gosa med en massa kattungar när du är extremt allergisk), eller
- Ta ett halvårs tjänstledigt
(för let’s face it, efter det här turbulenta året med jobbstrul, skilsmässa och allergisk koma är du faktiskt mer eller mindre tvungen att ge dig ut på en tåg-luff genom Europa för att hitta dig själv och äntligen få tid att skriva den där boken som du alltid drömt om), eller
- Jobba deltid
(För let’s face it, när du upplevt ett halvår i frihet finns det inte en chans att du ska gå tillbaka till heltid eftersom du mycket hellre spenderar din tid med dina barn/din partner/ditt husdjur/dig själv/Netflix än ger den till en arbetsgivare som skulle byta ut dig i ett nafs och inte sakna dig ett enda dugg om du plötsligt blev bortrövad av utomjordingar och hade lite svårt att ta dig till jobbet), eller
(För let’s face it, när du upplevt ett halvår i frihet finns det inte en chans att du ska gå tillbaka till heltid eftersom du mycket hellre spenderar din tid med dina barn/din partner/ditt husdjur/dig själv/Netflix än ger den till en arbetsgivare som skulle byta ut dig i ett nafs och inte sakna dig ett enda dugg om du plötsligt blev bortrövad av utomjordingar och hade lite svårt att ta dig till jobbet), eller
- Ge fingret till arbetslivet flera år innan staten säger att
det är ok
(För let’s face it, när det är dags för dig att gå i pension
kommer regeringen att ha höjt pensionsåldern till minst 70 och dom
kan bara fetglömma att du tänker jobba en dag längre än 60),
eller
- Slippa leva som fattigpensionär
(För let’s face it, som låginkomsttagare kommer du bara att få småsmulor av staten när det är dags att plocka ut din pension och aldrig att du tänker sitta där på nån parkbänk och kasta småsten åt fåglarna eftersom du inte ens har råd att köpa gammalt bröd).
(För let’s face it, som låginkomsttagare kommer du bara att få småsmulor av staten när det är dags att plocka ut din pension och aldrig att du tänker sitta där på nån parkbänk och kasta småsten åt fåglarna eftersom du inte ens har råd att köpa gammalt bröd).
Det jag pratar om när jag säger ”rikedom” är alltså
tillräckligt mycket pengar på sparkontot och isk-kontot att du kan
sova gott om natten för du vet att vilken skit livet än slänger
din väg så har du i alla fall pengar som backar upp dig. Dvs
tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna leva ett fritt och
gött liv utan att känna den ekonomiska stressen flåsa dig i
nacken, men inte så mycket pengar att du kan slösa bort dom på
meningslösa saker bara för att imponera på folk som skiter
fullständigt i vilken bil du kör eller hur många resor du gjorde
förra året eftersom dom i sin tur är sjukt upptagna med att
försöka imponera på folk som skiter fullständigt i vilken bil dom
kör och hur många resor dom gjorde förra året...
Helt enkelt tillräckligt mycket pengar att du känner att ett
sparsamt och genomtänkt liv är så jäkla värt det, för lugnet
inombords slår vilken stressig lönedag som helst på Mall of
Scandinavia.
Vad anser du om saken?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaJag blir alldeles tårögd. Oh vad kul att läsa !
SvaraRaderaNajs att du tycker det :-)
Radera(Fast du kanske syftade på kommentaren innan som jag tog bort om stackars Maria Andrea vars man lämnade henne för en annan kvinna men som genom ett mirakel fick tillbaka honom genom att kontakta en voodoo-master som utförde lite häxkonster, för det var verkligen en tårdrypande historia :-P)
haha....jepp...jag undrade just vad stackars Maria Andrea gjort för att åka ut i kylan :D
RaderaHärligt! Fick mig några riktigt goda skratt! Tack!
SvaraRadera/JS
Tack själv :-)
RaderaDet här verkar bli en rent ut sagt skitrolig blogg att läsa! Älskar dina serierutor. Det fångar min uppmärksamhet bättre än en vägg av text gör och jag gillar din teckningsstil!
SvaraRaderaVi lägger till dig på vår blogglista och du får gärna göra detsamma om du hittar något läsvärt hos oss.
https://utbrytningen.blogspot.com
Kul att höra :-)
SvaraRaderaLäste lite på er blogg igår kväll, verkar intressant så har lagt till den i länklistan :-)
Haha det här var roligt! Jag har bokmärkt dig...
SvaraRaderaDet glädjer mig att du tycker det :-)
RaderaHåller med! Jag anser om saken som såhär, att rikedom är tid och luft och frid inombords - alltså pengarna är medlet till rikedomen. Prylar är prylar är prylar, bara döda ting (som ofta äter av ens tid och luft och inre frid) och inte rikedom. Kan vara skoj och så, men inte rikedom. Har man en mindre inkomst så känns det rimligt (men är inte norm) att lägga dem på möjlighet att skapa det förra, innan man konsumerar in sig i ett hörn på det andra. //M
SvaraRaderaMycket klokt och tänkvärt!
Radera