Money, money, money...

Låginkomsttagarens guide till rikedom...jaha, vad menar jag då med rikedom? Är det 20 miljoner på banken, en Tessla i garaget, en herrgård med så många rum att du behöver söka på Maps på mobilen bara för att hitta till toaletten, en vecka i fjällen på vintern och två veckor i Thailand på sommaren och så mycket märkeskläder i walk-in-closet:en att du inte ens får plats där själv? Nix, det är det inte. Kom igen, du är en låginkomsttagare, inte Zlatan.

Det är tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna:

- Säga upp dig på jobbet utan att ha fixat ett nytt först
(för let’s face it, det blev ju rätt dålig stämning efter den där gången när du fick en dick-pic i ett sms från en kollega och du skrev ut bilden, förstorade upp den, satte upp den i fikarummet med texten ”Jag fick en dick-pic från Jörgen men jag var tvungen att förstora upp den 20 gånger för att överhuvudtaget se vad den föreställde”), eller

- Skilja dig
(för let’s face it, din partner verkar mer intresserad av Instagram än av dig och ändå har hen inte lajkat en enda bild du lagt upp på sistone, inte ens den där bilden där du låg på en filt på en äng med sju kattungar som tassade omkring över hela din kropp och den har tom Kronprinsessan lajkat), eller

- Klara en sjukskrivning utan allvarliga ekonomiska men
(för let’s face it, så här i efterhand kanske det inte var så smart att gosa med en massa kattungar när du är extremt allergisk), eller

- Ta ett halvårs tjänstledigt
(för let’s face it, efter det här turbulenta året med jobbstrul, skilsmässa och allergisk koma är du faktiskt mer eller mindre tvungen att ge dig ut på en tåg-luff genom Europa för att hitta dig själv och äntligen få tid att skriva den där boken som du alltid drömt om), eller

 

- Jobba deltid
(För let’s face it, när du upplevt ett halvår i frihet finns det inte en chans att du ska gå tillbaka till heltid eftersom du mycket hellre spenderar din tid med dina barn/din partner/ditt husdjur/dig själv/Netflix än ger den till en arbetsgivare som skulle byta ut dig i ett nafs och inte sakna dig ett enda dugg om du plötsligt blev bortrövad av utomjordingar och hade lite svårt att ta dig till jobbet), eller

- Ge fingret till arbetslivet flera år innan staten säger att det är ok

(För let’s face it, när det är dags för dig att gå i pension kommer regeringen att ha höjt pensionsåldern till minst 70 och dom kan bara fetglömma att du tänker jobba en dag längre än 60), eller

- Slippa leva som fattigpensionär
(För let’s face it, som låginkomsttagare kommer du bara att få småsmulor av staten när det är dags att plocka ut din pension och aldrig att du tänker sitta där på nån parkbänk och kasta småsten åt fåglarna eftersom du inte ens har råd att köpa gammalt bröd).

Det jag pratar om när jag säger ”rikedom” är alltså tillräckligt mycket pengar på sparkontot och isk-kontot att du kan sova gott om natten för du vet att vilken skit livet än slänger din väg så har du i alla fall pengar som backar upp dig. Dvs tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna leva ett fritt och gött liv utan att känna den ekonomiska stressen flåsa dig i nacken, men inte så mycket pengar att du kan slösa bort dom på meningslösa saker bara för att imponera på folk som skiter fullständigt i vilken bil du kör eller hur många resor du gjorde förra året eftersom dom i sin tur är sjukt upptagna med att försöka imponera på folk som skiter fullständigt i vilken bil dom kör och hur många resor dom gjorde förra året...

Helt enkelt tillräckligt mycket pengar att du känner att ett sparsamt och genomtänkt liv är så jäkla värt det, för lugnet inombords slår vilken stressig lönedag som helst på Mall of Scandinavia.

Vad anser du om saken?