Money, money, money...

Låginkomsttagarens guide till rikedom...jaha, vad menar jag då med rikedom? Är det 20 miljoner på banken, en Tessla i garaget, en herrgård med så många rum att du behöver söka på Maps på mobilen bara för att hitta till toaletten, en vecka i fjällen på vintern och två veckor i Thailand på sommaren och så mycket märkeskläder i walk-in-closet:en att du inte ens får plats där själv? Nix, det är det inte. Kom igen, du är en låginkomsttagare, inte Zlatan.

Det är tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna:

- Säga upp dig på jobbet utan att ha fixat ett nytt först
(för let’s face it, det blev ju rätt dålig stämning efter den där gången när du fick en dick-pic i ett sms från en kollega och du skrev ut bilden, förstorade upp den, satte upp den i fikarummet med texten ”Jag fick en dick-pic från Jörgen men jag var tvungen att förstora upp den 20 gånger för att överhuvudtaget se vad den föreställde”), eller

- Skilja dig
(för let’s face it, din partner verkar mer intresserad av Instagram än av dig och ändå har hen inte lajkat en enda bild du lagt upp på sistone, inte ens den där bilden där du låg på en filt på en äng med sju kattungar som tassade omkring över hela din kropp och den har tom Kronprinsessan lajkat), eller

- Klara en sjukskrivning utan allvarliga ekonomiska men
(för let’s face it, så här i efterhand kanske det inte var så smart att gosa med en massa kattungar när du är extremt allergisk), eller

- Ta ett halvårs tjänstledigt
(för let’s face it, efter det här turbulenta året med jobbstrul, skilsmässa och allergisk koma är du faktiskt mer eller mindre tvungen att ge dig ut på en tåg-luff genom Europa för att hitta dig själv och äntligen få tid att skriva den där boken som du alltid drömt om), eller

 

- Jobba deltid
(För let’s face it, när du upplevt ett halvår i frihet finns det inte en chans att du ska gå tillbaka till heltid eftersom du mycket hellre spenderar din tid med dina barn/din partner/ditt husdjur/dig själv/Netflix än ger den till en arbetsgivare som skulle byta ut dig i ett nafs och inte sakna dig ett enda dugg om du plötsligt blev bortrövad av utomjordingar och hade lite svårt att ta dig till jobbet), eller

- Ge fingret till arbetslivet flera år innan staten säger att det är ok

(För let’s face it, när det är dags för dig att gå i pension kommer regeringen att ha höjt pensionsåldern till minst 70 och dom kan bara fetglömma att du tänker jobba en dag längre än 60), eller

- Slippa leva som fattigpensionär
(För let’s face it, som låginkomsttagare kommer du bara att få småsmulor av staten när det är dags att plocka ut din pension och aldrig att du tänker sitta där på nån parkbänk och kasta småsten åt fåglarna eftersom du inte ens har råd att köpa gammalt bröd).

Det jag pratar om när jag säger ”rikedom” är alltså tillräckligt mycket pengar på sparkontot och isk-kontot att du kan sova gott om natten för du vet att vilken skit livet än slänger din väg så har du i alla fall pengar som backar upp dig. Dvs tillräckligt mycket pengar för att du ska kunna leva ett fritt och gött liv utan att känna den ekonomiska stressen flåsa dig i nacken, men inte så mycket pengar att du kan slösa bort dom på meningslösa saker bara för att imponera på folk som skiter fullständigt i vilken bil du kör eller hur många resor du gjorde förra året eftersom dom i sin tur är sjukt upptagna med att försöka imponera på folk som skiter fullständigt i vilken bil dom kör och hur många resor dom gjorde förra året...

Helt enkelt tillräckligt mycket pengar att du känner att ett sparsamt och genomtänkt liv är så jäkla värt det, för lugnet inombords slår vilken stressig lönedag som helst på Mall of Scandinavia.

Vad anser du om saken?

En strimma av hopp...

Yep, den har sett dagens ljus. Vilken då? undrar du. Jo, ännu en blogg om sparande, ekonomi, FIRE, investeringar och att skaffa sig så mycket frihet man kan.

På senare tid har jag nosat upp ett gäng fantastiska bloggar (tex FruEB och MMM) som jag suttit och lusläst i soffan istället för att utföra karaktärsdanande sysslor som att städa toaletten eller kört ett workout-pass, och jag säger bara wow, det finns så otroligt mycket inspirerande att läsa om pengar och sparande och jag har skruvat åt mitt eget pengasamlande både ett och två snäpp. Även en massa intressanta poddar har gått varm i lurarna på mina dagliga promenader eller på jobbet på förskolan då dom inte bara givit mig tonvis av pepp utan även stängt ute allt tjafs och gnäll från barnen (nej, jag skojar givetvis, jag har inte lyssnat på en endaste fjuttig podd på jobbet utan hört varendaste litet gnäll och tjafs, tro inget annat).

Det finns som sagt massor av bra bloggar och poddar (och även böcker!) om sparande och hur du kan bygga upp ett kapital, både på svenska och på utrikiska (här åsyftas engelska då jag i annat fall hade varit tvungen att använda Google Translate och tvingats läsa meningar som ”En knapp lever är förutsättningen för att kunna leva ett rikt liv” istället för ”Ett sparsamt leverne är förutsättningen för att kunna leva ett rikt liv”) men jag får oftast känslan av att många av dessa (inte alla) utgår från att du håvar in minst en medellön (vilken ligger på cirkus 34 000 före skatt) eller två om man är ett par, och på det sättet kan sluta överkonsumera plastiga grejer från Wish eller dra ner på Thailandsresorna och därigenom spara många härliga tusenlappar i månaden och bygga upp en egen pengamaskin (spana tex in bloggarna ”Miljonär innan dagis och pensionär innan ettan” och ”Fantastiska Farbror Skyhög Månadsinkomst”). Men det är helt enkelt inte min verklighet.

Jag är i 40-årsåldern, jobbar för närvarande 62,5% och har aldrig jobbat mer än 75% (inom ett typiskt kvinnoyrke dessutom och dom brukar ju inte direkt vara förknippade med pengar som rullar in på kontot), så jag har väl haft det rätt knapert ekonomiskt enligt svenska mått mätt (du vet på det där sättet när man tillhör det övre skiktet av världens befolkning gällande rikedom, lever bättre än vad kungarna gjorde förr i tiden, har tak över huvudet, mat på bordet och spolar bort sin skit i toaletten med renare vatten än vad vissa får dricka, men ändå blir ledsen i ögat för att man inte har råd med den senaste teknikprylen).

Jag har dock aldrig känt mig speciellt fattig, utan alltid prioriterat mindre pengar till förmån för mer frihet. Jag levde länge enligt standarden att det som kommer in görs av med samma månad, vilket dels berodde på att inte speciellt mycket kom in, men i högre grad på att jag helt enkelt inte hade fattat hur jäkla gött det är att bygga upp ett sparande, och vad mycket man kan göra trots skral månadsinkomst. Jag är övertygad om att jag hade kunnat spara en hundring både här och där om jag bara hade prioriterat det, men eftersom jag inte hade kommit till insikt än och inte skaffat mig någon direkt kunskap inom ämnet, så lallade jag på och gjorde av med det som kom in på kontot varje månad. Åh om man bara hade haft en tidsmaskin, vad mitt liv hade kunnat se annorlunda ut!

Men nej, det är ingen idé att gå och gräma sig över sånt man inte visste eller aldrig gjorde, det bästa tillfället att plantera ett träd är för tjugo år sen, men det näst bästa tillfället är idag (som dom gamla kineserna sa). Jag planterade mitt lilla frö för ungefär 5 år sen, och det är jag väldigt glad över, för om 15 år står jag där under mitt 20-åriga pengaträd och vilar mig i dess skugga. (Okej, det kanske blev lite väl filosofiskt för vissa, det jag ville säga var: börja spara för helskotta, det är så jäkla värt det.)

Så det här är alltså en blogg för dig som inte har så mycket inkomst men ändå vill bygga upp ett sparande och få ordning på din ekonomi. Kanske jobbar du deltid (frivilligt eller ofrivilligt), kanske är du sjukskriven, student eller föräldraledig, kanske jobbar du inom ett låglöneyrke. (Eller så är du en högavlönad krösus i nån slags chefsposition och då är du givetvis mycket välkommen att läsa bloggen, men den vänder sig inte i första hand till dig).

Kanske är det så att du aldrig riktigt har fattat det här med att investera i fonder eller aktier, tänkt att det är inget för dig (som jag tänkte för fem år sen), kanske har du aldrig fått det hemifrån eller kanske tror du att det bara är ”rika människor” som investerar och håller på med ”sånt där”.

Kanske förstår du att du kommer bli en av dom där fattigpensionärerna som efter att ha jobbat och slitit i ett helt liv (och vi pratar fram till 70-årsåldern om du är runt 40 idag) känner sig jävligt svikna av samhället och staten där dom går och samlar tomflaskor för att ha råd med pålägg på mackan även denna månad. Kanske vet du nånstans i maggropen att det kommer att bli du som går där även om du aldrig loggat in på minpension.se och verkligen sett efter då blotta tanken på det ger dig ångest.

Kanske har du en vag känsla av en annalkande ekonomisk katastrof, men om du inte bryr dig kanske det ordnar sig till slut.

Eller så är det kanske så att du har mer makt över ditt liv än du tror. Kanske är det så att du genom att göra aktiva, genomtänkta val faktiskt kan ta kontrollen över ditt eget liv och målmedvetet styra mot en framtid som du inte bara valt själv utan som faktiskt ser ganska ljus ut. Kanske är det så att du inte är dömd att för evigt leva enligt andras konsumtionsnormer som osynliga kedjor som håller dig fjättrad likt en elefant som lärt sig som liten att pålen i marken inte går att rubba och nu som vuxet muskelberg inte ens försöker slita sig fri, för den ”vet” att det är omöjligt.

Kanske är det så skrämmande, och underbart, att du kan göra något åt din situation och skapa dig ett ännu bättre liv.

(Och kanske är det också så, att jag låter som en rubbad predikant som står i predikstolen och spottar ur mig floskler, men hey, det blir lätt så när man insett nåt jäkligt bra och vill dela med sig av det till andra).


Vad anser du om saken?